Hej då bloggen ( for now)

Sedan jag fick barn inser jag att tiden måste omprioriteras och de få timmar om dygnet då jag inte engagerar mig i lilleman känner jag inte för att blogga. Engagemanget i bloggen är borta just nu. Att dokumentera livet genom enbart bilder tycker jag just nu är roligare och därför är Instagram perfekt. 

Jag har haft den här bloggen sedan 2006. Jag har gått igenom de största förändringarna i mitt liv under den tiden och dokumenterat allt. När jag skrev mitt första inlägg bodde jag med Johanna i en trea i flogsta och hade precis börjat plugga i Uppsala och var nästan klar med utbildningen från Sundsvall. Genom kärlek, lägenhetsköp, jobb, vänskap, förlovning, resor, mer flytt, ny stad, giftermål och slutligen barn har bloggen funnits med. Men nu är min motivation inte där längre och detta blir mitt sista inlägg.

Men jag stänger inte ner den, jag låter den leva här i cyberspace som ett digitalt minnesförråd av de senaste 7 åren av mitt liv. Och vem vet. Kanske kommer lusten att blogga tillbaka någon gång. Tills dess finns jag på Instagram. Och i det verkliga livet förstås...

Tack alla fina som jag vet läst min blogg genom alla år! 

Dålig vana

Jag har en bebis med sena vanor och som sover alldeles för lite på kvällarna. Resultatet blir övertrötthet. Nu har jag varit så dålig att jag ammat honom till söms tre nätter i rad. Han somnar i maten kan man säga. Det är inge bra men vad gör man om bebisen vägrar sova?

Valborgsmeny

I morgon är det Valborgsmässoafton. Förra året hade vi inflyttningsfest på Valborg och jag var bakfull två dagar efter pga överkonsumtion av vin.

I år blir det lugnare av naturliga skäl och Andreas och Sara kommer hit på middag. Jag är mycket nöjd över menyn jag komponerat.

Fördrink: champagne och jordgubbar

Förrätt: pilgrimsmusslor på sallad med asiatiska smaker

Varmrätt: torskrygg med potatispure, bacon, vit sparris och hollandaisesås

Efterrätt: lakritspannacotta samt lakrits oh violtryffel.

Längtar och hoppas det blir gott!

Fina fredag

Idag har jag och Gustaf hälsat på mina kollegor på jobbet. Åh vad roligt det var. Fantastiskt kul att träffa alla och se hur de tyckte G var en liten goding. Vi fikade, pratade och jag fick fina presenter. Dessutom fick jag för ett kort ögonblick vara tillbaka i arbetslivet då jag och min chef diskuterade kommande inspirationsdag för alla som jobbar med kommunikation i Norden och jag fick ge tips och input till dagen. Jag var tillbaka i mitt gamla jag och G sov i vagnen bredvid under hela mötet.

Det var det bästa av två världar och jag åkte hem glad och nöjd och lagade risotto till min man och så öppnade vi en flaska amarone. P skulle sedan lägga G vid 22. Det hela slutade med att de båda ligger och sover och jag sitter här i vardagsrummet och dricker mitt vin och kikar på tv. Småbarnslivet....glamouröst!

Money money money

I dag vaknade jag upp till en glad överraskning. Den årliga bonusen hade landat på kontot. Och stor var den i år! Passar fint för en fattig mammaledig!

Idag blir det lunch med Linda och Karro från gamla jobbet med deras bebisar Leo och Leon. Får hoppas Gustaf visar sig från sin bästa sida idag. Efter en kräkismorgon där jag fått göra tre klädbyten inklusive ett på mig själv. Men nu rullar vi på t-banan!

En vecka sedan

Nu är det en vecka sedan Gustaf opererade bort sina begynnande sjätte fingrar. Han var så duktig under operationen och jag var så stolt över honom. Nu går han med gigantiska bandage på händerna som ska vara där två veckor till. Jag gillar dem inte. Men G verkar inte direkt störas av dem. Han har svårare att snutta på fingrarna bara. Dessutom fäktar han med tassarna något fasligt när han sover och river mig när han ligger nära.

Älskar det här kortet. Man ser tydligt att han fått lite kött på benen.

2 månader

I dag blir vår Gustaf 2 månader. Älskade unge! Grattis! Finns ingen finare eller sötare bebis än du och tänk att du är min alldeles egna. Vilken lycka!

vårväder

I dag har det varit fantastiskt vårväder. Äntligen! Har aldrig varit med om så sen vår som i år. och jag som är sjuk och äcklig. Men jag sket i det. Jag ville få ljus och sol. så jag tryckte i mig två alvedon som fick värka, sen blev det kaffe och bullar på vår uteplats. Vi tog med Gustaf ut och la åkpåsen i hans älskade babysitter och så satt vi där ute hela familjen och myste. G verkar ha uppskattat den friska luften för trots att han precis innan sovit en lång lur i vagnen så somnade han snabbt och sover fortfarande (3 timmar senare).

Men det är klart. Vem skulle inte vilja ligga nedbäddad i fårskinn och sussa i vårsolen? Det är så fint på något vis att han använder min gamla åkpåse som jag hade som barn. Bra kvalitet och kanske en dag får ett syskon ligga i samma påse.

Sitter och läser om aktivteter för en kommande möhippa. Jag älskar verkligen hippor! Så kul ska det bli!!!

Trevlig söndag

Man vet att man lever...

När man har hög feber, ont i hela kroppen och halsen och inte bara kan försvinna in i sjukdomen och vila. Istället måste man amma, dygnet runt. Tackar ändå min son för att han valde att amma först vid 03 och gav mig ett antal timmar innan dess att sova på. Kroppen värker! Och jag som hade världens bästa lördag planerad. Bara att ställa in och ligga kvar i sängen.

P förbjuder mig att pussa på G. Det är som tortyr!!

Perfekta dagar

Ju äldre Gustaf blir ju lättare är det att ta med honom ut på saker. Jag har nu haft tre perfekta dagar där G varit en exemplarisk bebis och sovit i sin vagn i flera timmar medan jag har träffat folk, shoppat, fikat, lunchat och annat. Han har tittat upp ibland och velat bli ammad eller gosad men sen ner i vagnen och så har vi kört på igen.

Natten mot tordag var ett helvete, jag sov 2 timmar totalt och var ett vrak på morgonen. Men dagen räddades av att jag träffade Karin på lunch i Dieselverkstaden och när hon var tvungen att gå tillbaka till jobbet stötte jag på min kusin Magnus som skulle äta lunch själv så då blev det en timme till av socialiserande och kaffe. Efteråt kunde jag i lugn och ro inhandla inbjudningskort till stundande dop och kolla på kläder.

Även fredag och lördag har varit härliga. Patrik var hemma från jobbet i fredags och vi umgicks hela dagen tillsammans med Gustaf. Vi var även hos en barnpsykolog för att prata igenom alla tankar och känslor som jag gått igenom sedan vi fick barn. Det kändes riktigt skönt att tala med någon profesionell om sådant som tynger mig och vi ska fortsätta träffas med jämna mellanrum.

I dag har mamma varit hos oss. Vi har ätit brunch och strosat på Söder. Gustaf har som vanligt skött sig exemplariskt och det gör mig så glad. Han kan hänga på mig och vi kan ha roliga dagar.

Isoleringen är bruten, halelujah!!

Gustaf gillar sin stickade tröja och röda sockor som mormor stickat!

Bildbomb

Lattens intåg i mammalivet

På BVC tyckte de att jag kunde testa att så smått introducera mjölk i min kost igen för att se hur G reagerar. Jag tror de tyckte synd om mig när jag berättade om min havreyoghurt, havremjölk och ost och såsfria liv. Vid veckans läkarbesök sa läkaren åt mig att gå till närmsta fik och köpa en latte. Sagt och gjort och nu har jag druckit en varje dag i tre dagar. Ingen märkbar förändring på G. Han verkar inte få ont i magen och att skrika verkar inte vara hans grej längre. Nu ler han piggt mot oss och är en mycket glad och aktiv bebis. Älskar honom så mycket! Och ÄLSKAR när det är dags för dagens latte!

Just nu...

Barnet sover tungt i sin vagn. På mage gud förbjude...
Mamman ligger platt på soffan och läser en tidning och drömmer om att få tillbaka lusten att laga mat och slippa den jävla mjölkfria kosten...

På tåget.

Det går om 5 minuter. Jag vill BARA att det ska börja rulla! Mamma går på i Sundbyberg. Jag är skitskraj för att han ska skrika. Varför egentligen? Ingen bryr sig väl egentligen? Mest föräldrarna själva som stressar upp sig. Typ jag...

Gnällspik

Efter ca två veckor av gulligull bebis verkar vi stött på ett bakslag igen. Två dagar av kink och gnäll och missnöjdhet. Läste på om det första utveklingssprånget som kommer vecka 4-5. Kanske är det ett sådant vi går igenom.

Nu testade jag i allafall något nytt. Lindade in bebisen hårt i en sjal. La han på mage och klappade honom. Han somnade på stört. Har nu sovit i två timmar! Men magläge på bebben funkar bara på dagen då jag är vaken. På natten vågar jag inte testa detta.

Äh! Nu flyttar vi!

Vi bor i en tvåa. 70 kvadrat som är ganska dåligt planerade med en jättelång hall som sväljer ganska många kvadrat och som vi inte riktigt utnyttjar. Sedan bebis kom in i vårt liv känns lägenheten väldigt liten. Även om bebisen i sig är en liten skit som inte tar upp mycket plats så gör alla saker relaterade till honom det. Och när han skriker kan inte någon av oss riktigt gå undan.

Vi trodde att vi skulle kunna bo här tills Gustaf fyller 1 år men icke! Nu är det dags att börja kolla på en trea. Annars kommer vi att bli galna. Som mammaledig är jag nu ansvarig för att kolla upp vilka hus här i sjöstan vi vill bo i. Jag kommer gå in för detta nitiskt!

Nu ska vi hitta det perfekta boendet!

1 månad

Idag är det en månad sedan Gustaf kom till världen. Vid den här tiden för fyra veckor sedan åt jag och Patrik det klassiska BB fikat och skålade i pommac. Sen fick jag duscha. Herregud den där duschen var den skönaste jag någonsin tagit.

Sedan han kom har världen varit upp och ner. På gott och ont. Nu är det helg och jag hoppas på lite varmare väder. Jag vill gå och fika men när man utesluter mjölk är det ganska värdelöst att gå och fika...

När kommer våren?

Pallar inte mer snö nu. Det räcker för fan. Har vi inte frusit nog nu? Jag vill ut i vårsolen, byta dunjackan mot kappa, kasta mina vinterskor. Gå med solglasögon. Det finns ingen rättvisa! Är det ny istid på gång?

Stöd

I morse vid 06 fick jag ett meddelande på Facebook från min gamla favoritkollega Sofia som flyttade till Linköping för kärleken. Gifte sig och fick barn. Hon skrev ring mig och lämnade sitt nummer. Hon har gått igenom helvete med sin dotter som varit kolikbarn av värsta sorten. Och när vi började prata förlossning, baby blues, skrikande barn, hatet mot tidningen Mama, föräldrargrupper, ensamhet, sömnbristen och allt annat ville jag bara gråta av lycka. Underbara människa. En person som förstod mig till 100% och delade så många upplevelser och erfarenheter. Sen gjorde mycket i hennes story att jag kände mig oerhört tacksam över mitt liv och att jag INTE har samma problem som hon hade.

Vi pratade i över en timme och för första gången på länge kände jag att jag kunde skratta åt eländet på riktigt. Älskar mammor som stöttar andra mammor!

G sover som vanligt på mig som en utslagen padda. Funderar på att tippa bort honom och hänga lite tvätt men det är ju så galet mysigt. Det är dessa stunder man älskar och längtar efter varje dag. Jag väntar nu in kvällen med ångest. Hur många timmar och när börjar skriken i kväll?

När barnet skriker...

Det värsta ljudet i världen är barnskrik. Hjärtskärande tränger det in i huvudet och vad man än gör för att få det att sluta verkar inget hjälpa. Vår fina son har som många andra små veckogamla bebisar problem med magen och gaser. Och det blir heller inte bättre, snarare sämre för var dag som går. Nu skriker han i intervaller på kvällar/nätter. Flera timmar i sträck. Man ser hur ont han har i magen men inget man gör hjälper. Massage, magdroppar, buffning, vyssa, testa att rapa honom osv. Han verkar lixom komma in i ett tillstånd där inget spelar någon roll. Tillslut har han inte ens ont som det verkar, han bara skriker. Kolik brukar det då kallas. Nu testar jag mjölkfri kost för att se om det hjälper. Han har inte fått diagnosen kolik ännu men symtomen är där. Jag trodde inte detta skulle hända oss. Det är verkligen hemskt jobbigt. Det enda som kan trösta mig är att jag vet att det går över med tiden. Vi måste bara ta dag för dag. Samtidigt känner jag mig otroligt nedstämd och sovit en hel natt har jag inte gjort sedan 19 februari.

Idag kommer mamma hit. Det blir härligt med lite sällskap i bubblan.

Två andra saker som pågår i världen samtidigt som mitt barn skriker:
Det snöar i Stockholm igen, trots att det är 18 mars och Tommy Nilsson har bytt sitt namn till Black. Världen verkar upp och ner. Här hemma sover jag middag med G tätt gosandes vid min sida. Det är vårt nya bästa, sova tillsammans som i symbios. Älskar det! Det gör mig lugn och trygg.

Första bussresan

Jag har bävat för att åka buss med barnvagnen. Anledningen är att buss 74 till och från Sjöstaden alltid redan är proppfull med barnvagnar eftersom alla som bor här har småbarn. Idag skulle jag till Hornsgatan och dit går bussen så det var dags att ta tjuren vid hornen tyckte jag. Första bussen som kom var självklart full. Ingen mer barnvagn fick plats och 30 minuter till nästa buss.

Detta gjorde att jag beslutade att promenera till skanstull där de flesta går av. Och så hoppa på där. Sagt och gjort. Det första som sker är att jag är så stressad av att komma med att jag trasslar in mig i en dubbelvagn som ska av bussen. När jag backar för att komma loss snubblar jag och krockar med minst fyra personer som försöker ta sig förbi mig. Jag skäms som fan men kommer tillslut med. Då sätter nästa skräck in: tänk om han börjar skrika? Va ska folk då tro? Ska jag gå av då? Så där satt jag svettig och spänd som en fiolsträng hela resan medan Gustaf lugnt sov i vagnen. För att ha ett vapen i beredskap om han började gråta tog jag fram en napp. Det är först när jag ska gå av som jag inser att jag suttit med nappen i munnen på mig själv hela resan.

Men till Hornsgatan kom vi i gott skick och jag var mäkta stolt när jag stapplade av bussen.

Mammaledighet..so far not that fun

Altså man får väl inte riktigt känna så här men jag skiter i det. Jag gör det i allafall. Detta har varit första veckan som jag varit mammaledig själv och P har gått tillbaka till jobbet. Jag har känt mig ganska ensam. Petra och Flora var här i tisdags och det var härligt med sällskap men i övrigt har jag och Gurkan hängt själva. Man får ju inte direkt jättemycket socialt utbyte av honom. Han svarar ju inte när jag pratar med honom. Och inte kan han tala om varför han skriker. Jag brukar fråga honom. Varför skriker du? Men han svarar alltid bara med mer skrik. Konstigt det där...

Jag känner mig kluven till rådande tristess. Samtidigt som jag bara vill ge mig ut så vill jag även stanna hemma för att skydda den lilla grisen från folks sjukdommar några veckor till. Jag tänker att vi ger oss hem till påsk och efter det kör jag. Då blir det fikor och luncher och annat skoj. Måste bara våga mig på att amma offentligt. Känner mig inte helt bekväm med den tanken just nu.

Men jag har alltid älskat att jobba. Jag älskar det verkligen. Hela kontorslivet med möten och resor och projekt och kaffe framför datorn och lunchdejter och after works. Jag antar att det tar ett tag att ställa om till detta nya liv där tempot är lägre och rutinerna inte sitter ännu.

Det skönaste är att veta att man inte är ensam om dessa tankar. Jag har en hel del fina vänner som gått igenom den här perioden och har känt precis som jag. Med förvirringen, nedstämdheten, sömnbristen. Och alla är de ärliga och ger mig sina tankar och stöttar mig. Jag älskar er till tusen för detta. Och ett extra tack till min fina Ida som smsar eller ringer mig nästan varje dag och frågar hur jag mår.

Nu ligger Gustaf i sin pappas famn och sover. Det gav mig fria armar att skriva det här inlägget. Annars är det som att han sitter fast vid mig. Han älskar närhet, stort närhetsbehov. Och hur mycket jag än älskar att gosa med honom så var det ganska skönt att sätta sig med datorn i knät och hälla upp ett glas vitt.

trevlig kväll!

Älskade Gustaf

Från att i 9 månader burit på den lilla gurkan så kom han äntligen ut den 22 februari. 5 dagar för tidigt och lite mer dramatiskt än jag planerat men nu har jag lärt mig det. Det spelar ingen roll hur mycket man förbereder sig för den kommande förlossningen. Det går inte att veta exakt vad som kommer ske och vilka beslut barnmorskorna måste ta längst vägen. Mitt framtida råd till förstföderskor kommer vara att bara åka med när det väl startar. Lär er andas, det hjälper extremt mycket men ha inga krav på er själva att förlossningen ska vara på ett visst sätt. Det blir sällan som man tänkt sig. Det märkliga i efterhand är faktiskt att jag glömt bort smärtan. Jag tänker redan trots att det bara är 2½ vecka sedan förlossning att: det var väl inte så farligt..eller? Hur kändes det egentligen? Minns inte. Gjorde det verkligen SÅ ont?

Det är väl kroppens eget sätt att göra det möjligt att skaffa syskon till barnen. Annars skulle väl alla bara skaffa en unge.

Men nu är han på utsidan. Älskade Gustaf. En märklig liten varelse som delar lägenhet med oss nu. Som skänker mycket glädje, skratt, tårar och frustration. Allt i en stor explosiv hormonell coctail. Några rosa små fluffiga moln har inte stilla glidit förbi på min babyhimmel än. Det är mest förvirring över hur jag ska hantera dag för dag, timme för timme. Jag älskar rutiner och nu är jag inne i ett kaos och ostrukturerad dygnsrytm. Det är nog det jobbigaste för ett kontrollfreak som jag.

Men oj vad man kan älska ett sådant litet knyte. Det är den där gränslösa kärleken som får en att tuffa på, även när man bara sovit 1 timme under natten. Tänk att man kan skapa något så fint som han. Alldeles själv (eller ja, P hjälpte väl till lite också). Känner mig stolt! Det gjorde vi bra!

nystart

Nu när jag är hemma och mammaledig ska jag försöka få lite mer styrsel på bloggandet. Jag har inte haft något sug att blogga på sistone men nu som nybliven mamma svämmar mitt huvud över av tankar och känslor kring det här nya livet och då är bloggen ett utmärkt forum för mig att ventilera mina tankar. Så bloggen kommer få ett ganska tydligt mamma bebis fokus. Alla som tycker det är trist ska nog inte läsa vidare. :)

Dålig uppdatering

Uppdateringen från mig suger just nu. Man kan tro att när man bara r hemma med en bebis som mest sover och äter ska man ha massor av tid för att t.ex blogga men det är fantastiskt vad tid det tar att ta hand om ett barn. De säger att det är ett heltidsjobb. Att man räknar med ca 8h per dag. Men det finns ingen kontorstid, det är dygnet runt.

I natt sov G exemplariskt för en två veckors...somnade 23.30 och vaknade för amning 02, 05 och 08. Men trots det kunde inte jag sova. Låg och stressade över att jag MÅSTE somna. Detta resulterade i att jag somnade först vid 03 och sov sedan väldigt ytligt mellan amningarna. Får skylla mig själv denna gång. Det hade kunnat bli en härlig natt men icke!!

Så fort men ändå så långsamt...

Sån är tiden. Märklig. Aldrig i mitt liv har jag väl tänkt så mycket i dagar och veckor som under graviditeten. I början har man 280 dagar som ska passera, 40 veckor, 9 månader. Tiden känns oändlig. Ska man aldrig komma i mål tänker man. Men så plötsligt kollar man i sin gravidapp och det är bara 13 dagar kvar. 13 små ynkliga dagar.

Var tog tiden vägen? De där 9 långa månaderna känns i backspegeln som att de gått i ett rasande tempo. Men när jag tänker på att jag varit gravid sedan början av sommaren känns det igen som en obeskrivligt lång tid. Men så är tiden, märklig.

Snart är den här tiden över och det är lite sorgligt i sig. Snart ska jag lämna den trygga graviditeten och en ny tid ska börja. En otrygg tillvaro man inte vet något om. Och jag ska vara ledig i ett år. En ocean av tid känns det som nu. Men om ett år kommer jag sitta här och undra vart tiden tagit vägen.

Ledig!

Sista dagen avklarad. Ska inte jobba igen förens tidigast 4 mars 2014.

Har firat med Fisk och skaldjursgryta och hallonmuffins. Och så På Spåret förstås.

.

Rolig reklamcopy

Det görs så mycket apdålig reklam. Och det skrivs så mycket dålig copytext att man bara vill sticka huvudet i sanden ibland.

Här är två favoriter som rullar på tv just nu där jag undrar hur reklambyrån tänkte:

"du är man, du har ett ansikte"
Produkt: ansiktskräm för män
Fråga: har inte de flesta människor, oavsett kön ett ansikte?

"om du vill ha ut mer av livet, borde inte det innebära att du också bör få ut mer av din multivitamin?"
Produkt: multivitamintabletter
Fråga: hur mycket kan man få ut av en multivitamin?

Näst sista fredagen

Nu har jag landat i soffan efter en fredag på jobbet. Har haft medarbetarsamtal inför mammaledigheten och på tunnelbanan insåg jag att nästa fredag är den sista arbetsdagen på över ett år. Det är en helt galen tanke att tänka. Att jag inte ska gå upp och trängas i kollektivtrafiken varje morgon och handla kaffe i fiket på jobbet, gå på möten och flyga tidiga morgnar till Finland eller Norge. Jag ska inte bry mig om budgetar eller IT resurser och jag ska inte hålla presentationer eller luncha med kollegor. Jag behöver inte prata engelska 70% av dagen som jag gör nu. Istället ska jag umgås med någon som inte kan prata alls!

Det blir en helt ny värld. En tid som blir väldigt annorlunda och unik. Jag hoppas bara jag kan njuta av den. Att sätta karriären på paus är lite skrämmande. Men också alldeles alldeles underbart!

Idag ringde de från butiken och sa att vagnen kommit! Äntligen! Den ska vi hämta i helgen sen är vi nästan helt klara med förberedelserna. Välkommen bebis ( eller snart i allafall...)

Yoga

På väg till min sista gravidyoga klass. Jag kan varmt rekommendera alla som ska skaffa barn att gå på gravidyoga. Man lär sig andning och avslappning och massor av bra övningar för den tunga klumpiga kroppen som inte kan träna som vanligt.

Dessutom får man massor av bra tips och verktyg inför förlossningen.

Kanon på alla sätt!

Gott

I går var jag på middag med 5 härliga tjejer. Det blev tapas och en alkoholfri Mohito. Jag rullade hem av mättnad och när jag kom hem fick jag två roliga nyheter. Den ena var att syster med familj bokat sina flygbiljetter till Sverige i sommar och den andra är hemlig. Älskar överaskningar!

I morgon kommer mamma och hälsar på och just nu sitter jag och har börjat rensa upp bland papper, dokument och mail för att göra övergången till min ersättare på jobbet enklare. Han börjar om en vecka och jag går hem om två. Förstår inte hur jag ska kunna lämna i från mig allt mitt ansvar på ett bra sätt. Känner hur stressen kryper i kroppen just nu.

Trevlig helg!

Bröllop

Fick igår överraskande nog en inbjudan till bröllop i sommar! Fantastiskt och underbart och superromantiskt. I en gammal ruin i Visby.

Kan man redan nu be om barnvakt till den 15e juni? :)

2012 i bilder. Bättre sent än aldrig