Det värsta ljudet i världen är barnskrik. Hjärtskärande tränger det in i huvudet och vad man än gör för att få det att sluta verkar inget hjälpa. Vår fina son har som många andra små veckogamla bebisar problem med magen och gaser. Och det blir heller inte bättre, snarare sämre för var dag som går. Nu skriker han i intervaller på kvällar/nätter. Flera timmar i sträck. Man ser hur ont han har i magen men inget man gör hjälper. Massage, magdroppar, buffning, vyssa, testa att rapa honom osv. Han verkar lixom komma in i ett tillstånd där inget spelar någon roll. Tillslut har han inte ens ont som det verkar, han bara skriker. Kolik brukar det då kallas. Nu testar jag mjölkfri kost för att se om det hjälper. Han har inte fått diagnosen kolik ännu men symtomen är där. Jag trodde inte detta skulle hända oss. Det är verkligen hemskt jobbigt. Det enda som kan trösta mig är att jag vet att det går över med tiden. Vi måste bara ta dag för dag. Samtidigt känner jag mig otroligt nedstämd och sovit en hel natt har jag inte gjort sedan 19 februari.
Idag kommer mamma hit. Det blir härligt med lite sällskap i bubblan.
Två andra saker som pågår i världen samtidigt som mitt barn skriker:
Det snöar i Stockholm igen, trots att det är 18 mars och Tommy Nilsson har bytt sitt namn till Black. Världen verkar upp och ner. Här hemma sover jag middag med G tätt gosandes vid min sida. Det är vårt nya bästa, sova tillsammans som i symbios. Älskar det! Det gör mig lugn och trygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar