Sån är tiden. Märklig. Aldrig i mitt liv har jag väl tänkt så mycket i dagar och veckor som under graviditeten. I början har man 280 dagar som ska passera, 40 veckor, 9 månader. Tiden känns oändlig. Ska man aldrig komma i mål tänker man. Men så plötsligt kollar man i sin gravidapp och det är bara 13 dagar kvar. 13 små ynkliga dagar.
Var tog tiden vägen? De där 9 långa månaderna känns i backspegeln som att de gått i ett rasande tempo. Men när jag tänker på att jag varit gravid sedan början av sommaren känns det igen som en obeskrivligt lång tid. Men så är tiden, märklig.
Snart är den här tiden över och det är lite sorgligt i sig. Snart ska jag lämna den trygga graviditeten och en ny tid ska börja. En otrygg tillvaro man inte vet något om. Och jag ska vara ledig i ett år. En ocean av tid känns det som nu. Men om ett år kommer jag sitta här och undra vart tiden tagit vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar