Jag har bävat för att åka buss med barnvagnen. Anledningen är att buss 74 till och från Sjöstaden alltid redan är proppfull med barnvagnar eftersom alla som bor här har småbarn. Idag skulle jag till Hornsgatan och dit går bussen så det var dags att ta tjuren vid hornen tyckte jag. Första bussen som kom var självklart full. Ingen mer barnvagn fick plats och 30 minuter till nästa buss.
Detta gjorde att jag beslutade att promenera till skanstull där de flesta går av. Och så hoppa på där. Sagt och gjort. Det första som sker är att jag är så stressad av att komma med att jag trasslar in mig i en dubbelvagn som ska av bussen. När jag backar för att komma loss snubblar jag och krockar med minst fyra personer som försöker ta sig förbi mig. Jag skäms som fan men kommer tillslut med. Då sätter nästa skräck in: tänk om han börjar skrika? Va ska folk då tro? Ska jag gå av då? Så där satt jag svettig och spänd som en fiolsträng hela resan medan Gustaf lugnt sov i vagnen. För att ha ett vapen i beredskap om han började gråta tog jag fram en napp. Det är först när jag ska gå av som jag inser att jag suttit med nappen i munnen på mig själv hela resan.
Men till Hornsgatan kom vi i gott skick och jag var mäkta stolt när jag stapplade av bussen.
1 kommentar:
Hahahaha, men bra jobbat gumman!!
Skicka en kommentar