Äh! Nu flyttar vi!

Vi bor i en tvåa. 70 kvadrat som är ganska dåligt planerade med en jättelång hall som sväljer ganska många kvadrat och som vi inte riktigt utnyttjar. Sedan bebis kom in i vårt liv känns lägenheten väldigt liten. Även om bebisen i sig är en liten skit som inte tar upp mycket plats så gör alla saker relaterade till honom det. Och när han skriker kan inte någon av oss riktigt gå undan.

Vi trodde att vi skulle kunna bo här tills Gustaf fyller 1 år men icke! Nu är det dags att börja kolla på en trea. Annars kommer vi att bli galna. Som mammaledig är jag nu ansvarig för att kolla upp vilka hus här i sjöstan vi vill bo i. Jag kommer gå in för detta nitiskt!

Nu ska vi hitta det perfekta boendet!

1 månad

Idag är det en månad sedan Gustaf kom till världen. Vid den här tiden för fyra veckor sedan åt jag och Patrik det klassiska BB fikat och skålade i pommac. Sen fick jag duscha. Herregud den där duschen var den skönaste jag någonsin tagit.

Sedan han kom har världen varit upp och ner. På gott och ont. Nu är det helg och jag hoppas på lite varmare väder. Jag vill gå och fika men när man utesluter mjölk är det ganska värdelöst att gå och fika...

När kommer våren?

Pallar inte mer snö nu. Det räcker för fan. Har vi inte frusit nog nu? Jag vill ut i vårsolen, byta dunjackan mot kappa, kasta mina vinterskor. Gå med solglasögon. Det finns ingen rättvisa! Är det ny istid på gång?

Stöd

I morse vid 06 fick jag ett meddelande på Facebook från min gamla favoritkollega Sofia som flyttade till Linköping för kärleken. Gifte sig och fick barn. Hon skrev ring mig och lämnade sitt nummer. Hon har gått igenom helvete med sin dotter som varit kolikbarn av värsta sorten. Och när vi började prata förlossning, baby blues, skrikande barn, hatet mot tidningen Mama, föräldrargrupper, ensamhet, sömnbristen och allt annat ville jag bara gråta av lycka. Underbara människa. En person som förstod mig till 100% och delade så många upplevelser och erfarenheter. Sen gjorde mycket i hennes story att jag kände mig oerhört tacksam över mitt liv och att jag INTE har samma problem som hon hade.

Vi pratade i över en timme och för första gången på länge kände jag att jag kunde skratta åt eländet på riktigt. Älskar mammor som stöttar andra mammor!

G sover som vanligt på mig som en utslagen padda. Funderar på att tippa bort honom och hänga lite tvätt men det är ju så galet mysigt. Det är dessa stunder man älskar och längtar efter varje dag. Jag väntar nu in kvällen med ångest. Hur många timmar och när börjar skriken i kväll?

När barnet skriker...

Det värsta ljudet i världen är barnskrik. Hjärtskärande tränger det in i huvudet och vad man än gör för att få det att sluta verkar inget hjälpa. Vår fina son har som många andra små veckogamla bebisar problem med magen och gaser. Och det blir heller inte bättre, snarare sämre för var dag som går. Nu skriker han i intervaller på kvällar/nätter. Flera timmar i sträck. Man ser hur ont han har i magen men inget man gör hjälper. Massage, magdroppar, buffning, vyssa, testa att rapa honom osv. Han verkar lixom komma in i ett tillstånd där inget spelar någon roll. Tillslut har han inte ens ont som det verkar, han bara skriker. Kolik brukar det då kallas. Nu testar jag mjölkfri kost för att se om det hjälper. Han har inte fått diagnosen kolik ännu men symtomen är där. Jag trodde inte detta skulle hända oss. Det är verkligen hemskt jobbigt. Det enda som kan trösta mig är att jag vet att det går över med tiden. Vi måste bara ta dag för dag. Samtidigt känner jag mig otroligt nedstämd och sovit en hel natt har jag inte gjort sedan 19 februari.

Idag kommer mamma hit. Det blir härligt med lite sällskap i bubblan.

Två andra saker som pågår i världen samtidigt som mitt barn skriker:
Det snöar i Stockholm igen, trots att det är 18 mars och Tommy Nilsson har bytt sitt namn till Black. Världen verkar upp och ner. Här hemma sover jag middag med G tätt gosandes vid min sida. Det är vårt nya bästa, sova tillsammans som i symbios. Älskar det! Det gör mig lugn och trygg.

Första bussresan

Jag har bävat för att åka buss med barnvagnen. Anledningen är att buss 74 till och från Sjöstaden alltid redan är proppfull med barnvagnar eftersom alla som bor här har småbarn. Idag skulle jag till Hornsgatan och dit går bussen så det var dags att ta tjuren vid hornen tyckte jag. Första bussen som kom var självklart full. Ingen mer barnvagn fick plats och 30 minuter till nästa buss.

Detta gjorde att jag beslutade att promenera till skanstull där de flesta går av. Och så hoppa på där. Sagt och gjort. Det första som sker är att jag är så stressad av att komma med att jag trasslar in mig i en dubbelvagn som ska av bussen. När jag backar för att komma loss snubblar jag och krockar med minst fyra personer som försöker ta sig förbi mig. Jag skäms som fan men kommer tillslut med. Då sätter nästa skräck in: tänk om han börjar skrika? Va ska folk då tro? Ska jag gå av då? Så där satt jag svettig och spänd som en fiolsträng hela resan medan Gustaf lugnt sov i vagnen. För att ha ett vapen i beredskap om han började gråta tog jag fram en napp. Det är först när jag ska gå av som jag inser att jag suttit med nappen i munnen på mig själv hela resan.

Men till Hornsgatan kom vi i gott skick och jag var mäkta stolt när jag stapplade av bussen.

Mammaledighet..so far not that fun

Altså man får väl inte riktigt känna så här men jag skiter i det. Jag gör det i allafall. Detta har varit första veckan som jag varit mammaledig själv och P har gått tillbaka till jobbet. Jag har känt mig ganska ensam. Petra och Flora var här i tisdags och det var härligt med sällskap men i övrigt har jag och Gurkan hängt själva. Man får ju inte direkt jättemycket socialt utbyte av honom. Han svarar ju inte när jag pratar med honom. Och inte kan han tala om varför han skriker. Jag brukar fråga honom. Varför skriker du? Men han svarar alltid bara med mer skrik. Konstigt det där...

Jag känner mig kluven till rådande tristess. Samtidigt som jag bara vill ge mig ut så vill jag även stanna hemma för att skydda den lilla grisen från folks sjukdommar några veckor till. Jag tänker att vi ger oss hem till påsk och efter det kör jag. Då blir det fikor och luncher och annat skoj. Måste bara våga mig på att amma offentligt. Känner mig inte helt bekväm med den tanken just nu.

Men jag har alltid älskat att jobba. Jag älskar det verkligen. Hela kontorslivet med möten och resor och projekt och kaffe framför datorn och lunchdejter och after works. Jag antar att det tar ett tag att ställa om till detta nya liv där tempot är lägre och rutinerna inte sitter ännu.

Det skönaste är att veta att man inte är ensam om dessa tankar. Jag har en hel del fina vänner som gått igenom den här perioden och har känt precis som jag. Med förvirringen, nedstämdheten, sömnbristen. Och alla är de ärliga och ger mig sina tankar och stöttar mig. Jag älskar er till tusen för detta. Och ett extra tack till min fina Ida som smsar eller ringer mig nästan varje dag och frågar hur jag mår.

Nu ligger Gustaf i sin pappas famn och sover. Det gav mig fria armar att skriva det här inlägget. Annars är det som att han sitter fast vid mig. Han älskar närhet, stort närhetsbehov. Och hur mycket jag än älskar att gosa med honom så var det ganska skönt att sätta sig med datorn i knät och hälla upp ett glas vitt.

trevlig kväll!

Älskade Gustaf

Från att i 9 månader burit på den lilla gurkan så kom han äntligen ut den 22 februari. 5 dagar för tidigt och lite mer dramatiskt än jag planerat men nu har jag lärt mig det. Det spelar ingen roll hur mycket man förbereder sig för den kommande förlossningen. Det går inte att veta exakt vad som kommer ske och vilka beslut barnmorskorna måste ta längst vägen. Mitt framtida råd till förstföderskor kommer vara att bara åka med när det väl startar. Lär er andas, det hjälper extremt mycket men ha inga krav på er själva att förlossningen ska vara på ett visst sätt. Det blir sällan som man tänkt sig. Det märkliga i efterhand är faktiskt att jag glömt bort smärtan. Jag tänker redan trots att det bara är 2½ vecka sedan förlossning att: det var väl inte så farligt..eller? Hur kändes det egentligen? Minns inte. Gjorde det verkligen SÅ ont?

Det är väl kroppens eget sätt att göra det möjligt att skaffa syskon till barnen. Annars skulle väl alla bara skaffa en unge.

Men nu är han på utsidan. Älskade Gustaf. En märklig liten varelse som delar lägenhet med oss nu. Som skänker mycket glädje, skratt, tårar och frustration. Allt i en stor explosiv hormonell coctail. Några rosa små fluffiga moln har inte stilla glidit förbi på min babyhimmel än. Det är mest förvirring över hur jag ska hantera dag för dag, timme för timme. Jag älskar rutiner och nu är jag inne i ett kaos och ostrukturerad dygnsrytm. Det är nog det jobbigaste för ett kontrollfreak som jag.

Men oj vad man kan älska ett sådant litet knyte. Det är den där gränslösa kärleken som får en att tuffa på, även när man bara sovit 1 timme under natten. Tänk att man kan skapa något så fint som han. Alldeles själv (eller ja, P hjälpte väl till lite också). Känner mig stolt! Det gjorde vi bra!

nystart

Nu när jag är hemma och mammaledig ska jag försöka få lite mer styrsel på bloggandet. Jag har inte haft något sug att blogga på sistone men nu som nybliven mamma svämmar mitt huvud över av tankar och känslor kring det här nya livet och då är bloggen ett utmärkt forum för mig att ventilera mina tankar. Så bloggen kommer få ett ganska tydligt mamma bebis fokus. Alla som tycker det är trist ska nog inte läsa vidare. :)

Dålig uppdatering

Uppdateringen från mig suger just nu. Man kan tro att när man bara r hemma med en bebis som mest sover och äter ska man ha massor av tid för att t.ex blogga men det är fantastiskt vad tid det tar att ta hand om ett barn. De säger att det är ett heltidsjobb. Att man räknar med ca 8h per dag. Men det finns ingen kontorstid, det är dygnet runt.

I natt sov G exemplariskt för en två veckors...somnade 23.30 och vaknade för amning 02, 05 och 08. Men trots det kunde inte jag sova. Låg och stressade över att jag MÅSTE somna. Detta resulterade i att jag somnade först vid 03 och sov sedan väldigt ytligt mellan amningarna. Får skylla mig själv denna gång. Det hade kunnat bli en härlig natt men icke!!