Ibland öppnas dörrar som man trodde att man knappt ville gå in genom. Dagens lunch förvandlades tills ett rent och skärt affärsmöte efter att jag börjat snacka om att vidga mitt perspektiv. Jag är nervös och får ont i magen av det ansvar denna person är beredd att ge mig. Och jag får ont i magen av att veta att jag snart kanske har två jobb (?!!!). När ska jag då hinna vara ledig? Men jag kunde bara inte säga nej, då vore jag bara korkad. Det enda som kan stoppa mig nu är om min chef säger blankt nej. Det finns en liten chans att han gör det men jag hoppas det också får honom att reagera.
Allt känns lite upp och ner...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar