torsdag, augusti 30, 2007

Marsipanen som försvann

Jag älskar marsipan...så mycket att jag förr i tiden gick och köpte hela korvar med marsipan och satte i mig. I måndags firade vi Christer som fyllde 40 år men en stor redig blåbärs-prinsesstårta. Den var riktigt smarrig. Under veckan som gått har det sedan stått en stor bit tårta kvar i kylen. Jag noterade redan i tosdags att rosen var kvar. Man KAN ju inte bara lämna rosen på tårtan (den är ju gjord av marsipan). Så jag smusslade av den där rosen och åt upp den (smakade ljuvligt). Sen har tårtan fortfarande stått orörd, som en stor blå utplattad badboll. Jag har inte alls varit sugen på tårtan i sig men det blåa, härliga täcket har lockat och lockat. I dag kunde jag inte hålla mig länge. Jag tog ut tårtan ur kylen, tog en vasskniv och började försiktigt operera på tårtan. Täcket skulle av! Till min förskräckelse upptäkte jag att dagarna i kylskåpet gjort tårtan alldeles fuktig. Därför gick det inte att bara skala av marsipanen som jag trodde, utan jag fick mer karva av den. Tillslut fick jag av allt blått och det hamnade på en assiett. En stor hög av blått klegg som jag satte i mig, slevandes med en kniv. Nu har jag hamnat i sockershock! Och tårtan ser minst sagt konstig ut. Alldeles naken och deformerad. Jag ställde självklart in den i kylen igen och låtsas som att det regnar...

Inga kommentarer: