Så fort men ändå så långsamt...

Sån är tiden. Märklig. Aldrig i mitt liv har jag väl tänkt så mycket i dagar och veckor som under graviditeten. I början har man 280 dagar som ska passera, 40 veckor, 9 månader. Tiden känns oändlig. Ska man aldrig komma i mål tänker man. Men så plötsligt kollar man i sin gravidapp och det är bara 13 dagar kvar. 13 små ynkliga dagar.

Var tog tiden vägen? De där 9 långa månaderna känns i backspegeln som att de gått i ett rasande tempo. Men när jag tänker på att jag varit gravid sedan början av sommaren känns det igen som en obeskrivligt lång tid. Men så är tiden, märklig.

Snart är den här tiden över och det är lite sorgligt i sig. Snart ska jag lämna den trygga graviditeten och en ny tid ska börja. En otrygg tillvaro man inte vet något om. Och jag ska vara ledig i ett år. En ocean av tid känns det som nu. Men om ett år kommer jag sitta här och undra vart tiden tagit vägen.

Ledig!

Sista dagen avklarad. Ska inte jobba igen förens tidigast 4 mars 2014.

Har firat med Fisk och skaldjursgryta och hallonmuffins. Och så På Spåret förstås.

.

Rolig reklamcopy

Det görs så mycket apdålig reklam. Och det skrivs så mycket dålig copytext att man bara vill sticka huvudet i sanden ibland.

Här är två favoriter som rullar på tv just nu där jag undrar hur reklambyrån tänkte:

"du är man, du har ett ansikte"
Produkt: ansiktskräm för män
Fråga: har inte de flesta människor, oavsett kön ett ansikte?

"om du vill ha ut mer av livet, borde inte det innebära att du också bör få ut mer av din multivitamin?"
Produkt: multivitamintabletter
Fråga: hur mycket kan man få ut av en multivitamin?

Näst sista fredagen

Nu har jag landat i soffan efter en fredag på jobbet. Har haft medarbetarsamtal inför mammaledigheten och på tunnelbanan insåg jag att nästa fredag är den sista arbetsdagen på över ett år. Det är en helt galen tanke att tänka. Att jag inte ska gå upp och trängas i kollektivtrafiken varje morgon och handla kaffe i fiket på jobbet, gå på möten och flyga tidiga morgnar till Finland eller Norge. Jag ska inte bry mig om budgetar eller IT resurser och jag ska inte hålla presentationer eller luncha med kollegor. Jag behöver inte prata engelska 70% av dagen som jag gör nu. Istället ska jag umgås med någon som inte kan prata alls!

Det blir en helt ny värld. En tid som blir väldigt annorlunda och unik. Jag hoppas bara jag kan njuta av den. Att sätta karriären på paus är lite skrämmande. Men också alldeles alldeles underbart!

Idag ringde de från butiken och sa att vagnen kommit! Äntligen! Den ska vi hämta i helgen sen är vi nästan helt klara med förberedelserna. Välkommen bebis ( eller snart i allafall...)