Varannan torsdag är det traditionell svensk mat i matsalen. Ärtsoppa med tunna pannkakor, vispgrädde och sylt. Jag ÄLSKAR det! Hur gott är det inte att få äta pannkakor till lunch? Man tar lite soppa mest för syns skull men krutet lägger man på geggan av mjölk och vitt mjöl. Helt fantastiskt. Det är som att vara barn igen.
Appropå vitt mjöl...ute har nu årets första snö lagt sig som ett täcke över Stockholm. Det snöar fortfarande. Det hjälper upp mörkret och ger julstämning. Nu tänker jag inte vänta längre. I kväll åker stjärnan och staken och allt vad jag har fram!
En annan sak som kändes skön var att våga tacka nej. I kväll blev jag spontant medbjuden på en middag på Kungsholmen tillsammans med gamla gymnasievänner. Säkert jättetrevligt och kul att träffa folk man inte sett på länge. Men med min rygg som strejkar på eftermiddagarna och behovet av att boa hemma så tackade jag nej. Och det var så skönt! nej tack. Jag vill faktiskt inte. Jag vill ligga hemma i soffan och dricka te och titta på Historieätarna och pynta min lägenhet. Jag känner ofta att man har något slags krav på sig att följa med på varenda aktivitet som finns och man måste alltid ha en legitim ursäkt om man inte vill gå. Att ligga i soffan istället är inte okej. Som att man är rädd för att inte bli medbjuden fler gånger. Men denna gång sket jag i det. Jag vill vara hemma. Jag har inga andra planer som gör att jag inte kan följa med er, bara soffan och det räcker fint. Så nej tack. Men gärna en annan gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar