Jag tänker ofta att jag skulle behöva en pause. Bara få trycka på en pause knapp ett tag. En vecka eller så. Och när den veckan är slut ska inte världen fortsatt att snurra på så att stressen av att ha varit pausad blir övermäktig. Allt kan pausas. Det behöver vi väl alla?
I går varade min arbetsdag mellan 07.00 - 23.30 det var exeptionellt men ändå. Gick till Tvärbanan i morse och tyckte det var svårt att andas. Tungt att andas. Jag jobbar väldigt mycket och jag kanske får skylla mig själv men för första gången på ett år är det nu så fantastiskt roligt på jobbet att jag inte kan sluta. Jag gör percis det jag ska och vill nu. Men bara tanken på resandet som kommer den närmsta tiden ger mig hjärtattack. Sen kommer helgerna som är lika fullbokade som veckodagarna. Om jag ligger ner i en timme och vilar blir jag stressad av det. Jag borde fixa med annat, bara ligga där är slöseri med tid!
Jag är rädd att jag ska åldras i förväg av mitt hektiska liv. Rynkor och dålig hållning. Borde jag försöka tömma kalendern lite oftare? Borde jag boka en massage? ta en promenad vid vattnet? Göra en detox? Gå på yoga? Jag vet inte, allt jag vet är att det snurrar på i ett rasande tempo och jag hinner inte riktigt med. Jag måste bädda rent hemma, borde vara den som dammsuger nån gång, vill plantera mer blommor. Vill sova i hundra år, springa långt varje dag, gå på pilates. Vill trycka på pause...
Men för tusan nu kör vi! Ny dag, tusen möten, miljoner måsten, 45 ärenden efter jobbet och så ett löppass på det! (suck)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar