När man pendlar så mycket som jag gör så blir man ganska känslig mot idioter i komunaltrafiken. Både på tåget och i tunnelbanan. jag undrar ofta varför vissa människor anser att det är helt okej att sitta och skrika i sina mobiltelefoner? Jag är inte ett dugg intresserad av att mina medresenärer ska höra mina privata eller jobbsamtal i minsta detalj. Därför sitter jag heller inte och pratar skithögt som om jag vore den enda människan på jorden. Men så här verkar inte många känna. Jag vet inte hur många privata samtal om magbesvär, förlossningar, kärleksproblem och annat man tvingats genomlida.
Räddningen är förståss att trycka in ett par hörlurar i öronen och ge den som pratar i telefon en mördarblick för att visa hur man känner.
Det allra värsta är när pratkvarnarna får dålig teckning och börjar det eviga papegojtjatandet: hallå???...hallå?? !! Hör du mig?? Hallå!! Jag är på ett tåg,,ja...dålig täckning,,,ja jag hör dig,,,hallå? Hör du mig? hahaha,,lustigt..hallå??
Inget gör mig mer galen. Sluta ropa hallå in i din iphone. Stäng bara av. Ring upp nån annan gång så slipper vi stackars resenärer höra skiten. Ohyffs är det men någonstans på vägen har det blivit helt accepterat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar