I dag besökte jag vårt Sundsvallskontor för att hålla en utbildning med kundtjänt om sociala medier. Jag var extremt exalterad över att få komma tillbaka till Sundsvall igen. 2004 lämnade jag norrlands huvudstad som det så fint kallas och jag har inte kommit tillbaka en enda gång på 7 år.Men i dag så. Redan när jag hoppade in i taxin på Midlanda fick jag en klump i halsen och blev märkbart nostalgisk. Det är så sagolikt vackert där uppe. Hösten hade kommit så mycket längre än här hemma och allt skiftade i rött och orange. Jag såg södra och norra berget där vi tog promenader på helgerna. Vi passerade Birsta dit vi åkte buss och storhandlade på coop och släpade stora pappkassar med mat på bussen. Jag mindes allt som att det var igår. Trots att det var 7 år sedan.
Jag minns Tinells fik där de bakade den godaste mintkakan jag någonsin ätit. När jag lämnade Sundsvall gav de snälla ägarna mig receptet trots att det var en affärshemlighet (jag har aldrig vågat mig på att baka den). Jag minns hur vi pulsade i snödrivorna till skolan och pluggade bara sånt som är roligt hela dagarna. Jag fick frossa i marknadsföring och PR och formgivning och inget kändes särkilt svårt. Vi drack gigantiska lattes på UC och värmde våra tragiska matlådor i matsalarna. På helgerna drack vi massor av rödvin och dansade till dålig musik i köket på varvsgränd och vi skulle alltid frossa i såser. Vi hade fågelterapi med Sara på promenader runt Sidsjön och ibland gick vi till kåren och dansade med killar i fula overaller. När någon fyllde år var det en stående tradition att äta lyxig hotellfrukost på hotell Knaust. Vi tränade på Step in och hade fler internskämt än jag kan minnas.
Det var en fantastisk tid i mitt liv. Jag älskar Sundsvall. Inte bara för att staden är så vacker, utan för vad den gett mig i mitt liv. Minnen och vänner för livet och en utbildning som gett mig en bra start i min karriär.
Jag blev så nostalgisk nu att jag letade upp en rad gamla bilder. Älskade Sundsvall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar