14 stycken kom de upp från stockholmskontoret. Sakta men säkert droppar de av, en efter en. Som i Aghata Christies bok "10 små negerpojkar" så blir de färre och färre. Det gör mig ledsen, i onsdags sa B.B upp sig. Jag gillar honom massor. Nu ska jag få någon annan att jobba ihop med. Tur att jag kommer att få lite att säga till om när det gäller rekryteringen.
Stockholmare klarar inte att pendla. Vi uppsalabor är mycket mer härdade. Som jag sagt innan. Tåget verkar bara gå åt ett håll på den sträckan och det är märkligt...mycket märkligt.
Utanför kontorsfönstret faller snön tjock och blåsten har tilltagit. kan inte förstå att det var på lunchen vi promenerade längst ån i strålande sol och längtade efter våren och små sandaler. Nu känns det plötsligt långt borta. och folk fortsätter att säga upp sig och nya anställs. undrar vem det blir nästa gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar