Ser ut som skit i håret. Fattar inte frissörer att de måste klippa upp mitt hår sjukt mycket uppe på huvudet annars ser jag ut som en golvmopp efter 1 månad. Luggen är skit lång också och det är alldeled för mycket spray i huvvet för tillfället.
I bland känns det som att jag tittar på mitt liv uppifrån på något vis. Som att jag är någon annan som svävar som en liten präktig ängel där uppe och kikar ner på mitt golvmopps hår och skakar på sitt söta huvud så att det perfekta håret dansar kring ansiktet. Den där präktiga ängeln är alltid lite bättre än jag fast det ändå är jag på något vis. Den ifrågasätter mig rätt ofta, inte för att jag är en moralisk katastrof på något vis utan mera ifrågasättande kring vart livet för mig. När jag köpt min lägenhet är jag officiellt vuxen, eller? Då har jag både en lägenhet i city och ett heltidsjobb på kontor där jag befinner mig mellan 9-17 varje dag. Kan man vara mer vuxen? Varför känner jag mig då fortfarande som en 14 åring som mest bara vill äta glass och permanenta håret och gå på disco? Shit jag behöver lunch tror jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar