Jag är en så lätt kund att fånga in. Läste om ett par fina jeans på en av Sveriges största modebloggar. Bloggerskan var fasligt snygg i dem och de kostande bara 500 pix. Så jag köpte dem såklart. jag gick rätt i klädkedjans fälla. De köper lite redaktionella blogginlägg och vips så säljer de slut på vissa plagg. Lättaste marknadsföringen i världen om man jobbar med kläder.
Det borde man jobba med någon gång i framtiden...kläder altså...
I dag är jag dålig och ofokuserad. Men har väldigt snygga jeans på kroppen!
Inte långt kvar till San Franciscoresan nu. På onsdag sticker vi. Ska ägna helgen åt att packa men också göra en liten second hand runda i stan. Har spanat i en rad skyltfönster några dagar nu och inser att jag vill gå loss på gamla saker. Såg en helt fantastisk gammal chanel scarf i ett fönster och hoppas kunna pruta på priset.
Detta har varit restaurangveckan framför andra. Måndag: Landet, onsdag: Pubologi och Riche Torsdag: Katalin.
Plånboken behöver en pause. I kväll äter jag hemma!
Trevlig helg
onsdag, augusti 17, 2011
Blev just intervjuad av tidningen Finansliv om min tjänst och mitt jobb. Mycket spännande. Fick svara på roliga frågor om min relation till försäkringar och annat nördigt. Ska bli kul att se resultatet
Jag har kommit på det ultimata nöjet om man vill gå en lång promenad. Det är att lyssna på sommarpratarna. Bara att välja och vraka ut P1s arkiv. Programmen brukar vara ca 1½ timme långa. Det blir en ordentlig promenad. ibland kör jag taktiken att springa under låtarna och gå när de pratar, det är ännu bättre ur motionssynpunkt.
I dag lyssnade jag på komikern Johan Wester. Han blandade både humor med mer allvarliga inslag. Jag gick och skrattade högt för mig sjäv när han berättade om hur han höll på att komma allra sist i vasaloppet och kämpade för kung och fosterland för att staka sig förbi en mexikan och en 90 årig gubbe. Folk måste trott att det var något fel på mig där jag gick och skrattade.
han pratade även om ensamhet och sa något som fastnade hos mig: "Det är nog ingen slump att ordet ensam är en del av ordet gemensam. Det är väldigt lätt att känna sig ensam trots gemenskap"
Det var bara så slående och klockrent. För hur många gånger har man inte känt så själv? Här står jag, omgiven av människor jag känner men jag känner mig alldeles alldeles ensam...
varför ska man styla sitt hem så att det ser ut som att absolut ingen kan bo där inför en fotografering för försäljning? Vet inte hur länge vi hållt på nu och plockat bort saker. Jag har självklart köpt den traditionella frukten till fruktskålen (ingen kan äta så där mycket frukt) rosor i vardagsrummet, färska örter på diskbänken. Vinstället är fyllt.
Det är så jävla töntigt alltihop men det är nödvändigt, man vet ju själv hur man är när man går på visning. Nu ska jag snabbjobba i 30 min sen kommer fotografen och sen kan jag vräka fram alla mina grejer igen och leva som en normal människa!
Helgene ska ägnas åt ännu mer lägenhetsfix. Sen är det ju visningar och då måste lägenheten se ännu mer tipptopp ut. Pust! Jag längtar så jävla mycket tills allt detta är klart och över
se den! sjukt kul film. Roligt med riktigt roliga tjejer och en tjejkomedi som är mer grabbig än tjejig. Helt underbar. Skrattade så jag grät ibland. Ett perfekt nöje när regnet vräkte ner igår.
I dag blir det aw med mina tre favoriter på jobbet. Att hitta folk som man är lika och vill umgås med bland 800 anställda kan vara lite knepigt men nu tror jag att jag hittat helt rätt!
Körde även det första pumppasset i går efter ca 1½ månads uppehåll. I dag gör det ont bara att röra armarna. Träningsvärk är verkligen härligt!
Den blir nog inte vår. Trodde aldrig att en budgivning på en lägenhet utanför tullarna skulle dra iväg så här. Bollen ligger hos oss men vet inte om det är rätt att lägga ett bud till. Jag vill desperat ha ett gigantiskt glas rött just nu!
Tack alla godingar som smsar och ringer hela tiden och frågar hur det går. Det är iallafall possitivt att intresset för vår flytt är så stor :)
Eftersom jag vägrar dricka automatkaffet på jobbet så unnar jag mig fikets goda kaffe varje morgon, trots att det kostar lite pengar. Det är det värt!
Det är väldigt lätt för mig att handla mitt morgonkaffe. När jag kommer in och servitrisen ser mig vinkar hon, tar fram en stor take away mugg, fyller den med bryggkaffe och toppar med mjölk som hon värmer innan hon häller i den. Jag lägger 17 kr på disken och sticker iväg till hissarna. Allt är över på 2 minuter. Hon vet exakt hur jag vill ha mitt kaffe, jag är en stammis. Det grymma med henne är att hon vet hur nästan alla anställda som jobbar här vill ha sitt morgonkaffe. Det är vad jag kallar service!
God förmiddag. Började dagen med en runda på 7.28 km (för att vara exakt) idag. Bra start!
Jobbar hemma idag. I eftermiddag kommer en mäklare för att värdera vår lägenhet inför kommande försäljning. Spännande. Så jag växlar mellan jobb framför datorn och jobb i form av damsugning, diska, plocka och städa.
I helgen är det dags för den årliga kräftskivan i Kvicksund. Längtar! Det blir alltid lyckat.
Vuxenpoäng kan kanske vara det nördigaste ordet någonsin. Att snacka om vuxenpoäng när man är över 20 år känns inte okej. Och ju äldre personerna som snackar om de här vuxenpoängerna är, desstom pinsammare blir det. facebook är ett klockrent ställe för folk som vill skryta om sina vuxenpoäng i statusrader. "Har precis planerat en blomma på balkongen och virkat en mössa, snacka om vuxenpoäng" "köpt min första lägenhet, vuxenpoängen trillar in" "ny bil, vuxenpoäng på den!" "Lyssnar på Peter Lemark, borde ge mig några vuxenpoäng"
hallå! Ni ÄR ju redan vuxna?(!) Det blir så jäkla fånigt med folk som är 30+ som snackar om vuxenpoäng. Är det ett sätt att förtränga att man faktiskt inte är 20 år längre? Jag fattar ingenting...
Jobbar hemma idag. Sitta själv på plan 6 var ingen höjdare. Hittade dock lunchkompisar igår så det var ju tur.
Jag har idag hunnit jogga, äta stekta ägg och nu dricker jag kaffe. Och jobbar på ett utbildningsmaterial. Inte något jättespännande att berätta tyvärr.
Sitter också och funderar på när jag ska ta tag i ett av mina mål i livet, dvs springa New York maraton. Kanske måste orka längre än 8.5 km på mornarna då...men jag ska göra det. Frågan är bara vilket år...
Okej, hur går det här ihop. Jag anländer till kontoret i morse i hopp om att i allafall NÅGON av mina kollegor på kommunikation skulle vara tillbaka från semestern. Men icke! Det är dött, dött som i graven.
Så jag gick alltså sist av alla och kom tillbaka först av alla från semestrarna? Jag borde få utmärkelsen: Månadens medarbetare.